Sebastian gick från kritisk till kristen

Sebastian var starkt kritisk till allt vad Jesus och kyrka handlade om och sa ofta till sina vänner att han ”aldrig skulle gå med i en kyrka”. En dag mötte han Jesus själv och såhär berättar han om hur han började tro på Gud.

Sebastian var superkritisk till allt vad Jesus och kyrkor var men ett år förändrades hans syn på det hela. Såhär berättar han om hur han fick möta Gud.

Jag och min fru blev bjudna till en julfest i Korskyrkan, genom några föräldrar på förskolan som mitt barn gick på. Jag var väl inte så sugen för jag gillade inte kyrkor, men en fest kan jag ju gå till tänkte jag. Den var rätt trevlig trots allt och min fru ville sedan gå dit fler gånger eftersom hon hade en tro på Jesus, men inte jag!

Jag följde med några söndagar men jag var väldigt misstänksam mot pastorn och tänkte han bara luras och vill övertala mig. Jag kollade upp Korskyrkan på Google och det kom upp: Pingst. Det var det värsta ord jag kunde fått upp!

Jag sa till min fru att ”vi skiter i det här, vi avbryter nu medans vi kan!” Min fru sa att hon hade bett till Gud att komma till en (i hennes ögon) bra kyrka så det gick inte övertala henne. ”Skit också!” tänkte jag.

Jag följde i alla fall med på söndagarna för att se vad dem tänkte tuta i min fru för dumheter. Jag fick höra att dem hade bönemöten på tisdagskvällar, och nu hade jag fått höra lite om Jesus så jag tänkte: ”Jesus are you the man, så vill jag veta det.”

Det blev en lång kamp mot mitt eget förstånd, jag kunde inte få ihop det bara, det gick inte! Då tänkte jag att jag provar gå på ett bönemöte. Jag gick dit och folk bad. Sen var det slut och jag körde hem, men fortfarande var jag inte övertygad, så jag tänkte ”jag provar att gå på ett till bönemöte”.

På det andra bönemötet började personerna där be och efter en stund kände jag något på mina ögon, en annorlunda känsla som jag aldrig känt förut. Jag tänkte att jag inte skulle kämpa emot utan bara låta det ske. Medan jag sitter där och blundar så förstärks känslan över ögonen och en en manlig person i bara ljus med utsträckta armar uppenbaras för mig!

Jag var helt mållös, stum och fattade ingenting!

Jag sa ingenting till någon efter bönen om vad jag varit med om. Det blev onsdag, det blev torsdag och på fredags morgon fattade jag vad jag hade varit med om. Det var den Helige Ande som hade rört vid mina ögon och jag såg Jesus! Då sa jag: ”jag tror på Jesus Kristus” sedan grät jag som ett litet barn.

Jag är nu helt övertygad om att Jesus lever och att Bibeln är sann!